onsdag 4 augusti 2010

Den ofrivillige badaren

Tänk att det är så svårt att komma ihåg att ta med kameran! Vi åkte till torpet i tisdags och träffade Coco och hennes föräldrar. Husse och matte badade och kastade en boll med snöre som jag kunde stå på en sten och få tag i. Det finns ingen bra strand, och jag klarar inte badstegen. Hur det nu var, så kom bollen lite för långt ut från stenen, och jag dråsade i när jag försökte nå den. Jag blev jätteblöt, och husse sa att jag skulle simma in till land, men jag lyckades klättra upp på stenen ur vattnet istället. Det var nog för att husse hade glömt bort att klippa klorna innan vi åkte dit. Husse var i alla fall glad att jag kunde komma upp själv, så han gav mig bollen sedan så jag kunde rejsa med den på land istället.Idag kom Coco hem till mig istället och hon kastade saker som jag skulle fånga.Sen var det dags för fika.Coco tog en massa kex som hon delade frikostigt med mig.Sen försökte hon borsta min päls med en sopborste.Den var lite för stor för henne så då försökte hon med en av husses penslar istället. Tänk vad man måste stå ut med för att få ett par kex... Smuliga kramar, Ludde

3 kommentarer:

Arlo sa...

Det måste vara härligt att ha en Coco! Jag vill också ha en! En givmild en!

Hillman sa...

Ja,du det är mycket man får stå ut med för ett eller två kex, här ska man sitta fint och allt annat larv. Jag brukar lägga huvudet på sned och se så där enormt hungrig ut, det brukar hjälpa. Fast jag skulle behöva en Coco jag med för det underlättar, de små tvåbeningarna är alltid mera givmilda.

Taxkramisar.

Sigge sa...

Men Ludde det är bara att slänga sej i och simma!!!!!!!!
Människovalpar har alltid en massa underliga krav.
Jag ska passa mina imorgon så då blir det väl en massa hitta på saker.