måndag 28 juni 2010

Svansen

Det var ett evigt fotande innan vi med gemensamma ansträngningar lyckades åstadkomma en svansbild som dög. Matte satt med kameran och husse jagade mig och försökte ta min fender.Jag tycker ju att det är ganska kul att bli jagad, men inte så att svansen behöver vara rätt upp.Matte lyckades i alla fall riktigt bra den här gången. Så småningom ska den väl vaja stolt utan några konstigheter, för den blir bättre och bättre för varje dag... Glada svansviftningar, Ludde

4 kommentarer:

Edith sa...

Oh vad glad jag blir att din svans börjar se ut som vanligt igen. Colliekramar

taxenmilton sa...

Men Ludde vad är det för äventyr du varit ute på skönt att svansen börjar kunna vifta igen. Det var en otäck hund tycker jag. Visst är det kul att bli jagad. Biten blev jag åsso, hussen tror att det var otäcka bromsar, precis vid kisseriet och det gjorde jätte ont. Men nu får du inte rymma igen, så inte hussen o matten hittar dej. Svans viftningar??? och kramar Milton

Kasper sa...

Bra att det börjar ordna sig med svansen, läskigt det där att bli biten. Stackars dej, igen!

Men hörru - två timmar är väldigt länge. Du måste allt säga åt din husse när du ska ut på långpromenad, så att han kan följa med på en gång! Lite vådligt att låta honom cykla runt så där vind för våg på egen tass!
Fast det är klart, han kanske hade varit till besvär vid vad det nu var du hade för dig?
TUR i alla fall att du hittade honom till slut! TÄNK om du hade kommit hem och han var borta!!!!

Hillman sa...

Sicken tur att svansen är hel igen, så du kan vifta undan envisa flugisar, för det är den perfekt till.

Taxkramisar.