Inte min grej precis, men vi promenerade från Mariatorget ända till början av Österlånggatan alldeles vid Slottet. Det var en hisklig massa människor där inne, så jag tyckte det var bäst att gå ut efter ett tag. Matten fick bråttom att följa efter, så sedan satt hon och jag på en bänk utanför och väntade tills hussen tittat klart.
När vi på hemvägen passerat Slussen gick vi en lite annorlunda väg tillbaks till bilen.
Där, på Wollmar Yxkullsgatan 3, hittade vi ett nyöppnat hundcafé som vi måste prova.
Det var redan gott om hundar därinne.
Det var kul att träffa någon lika stor hund som jag.
En var riktigt liten, men hade i alla fall stora mustascher.
Jag gillar inte kaffe så jag fick en hembakad leverkaka istället. Dit ska vi gå fler gånger lovade hussen! Leverdoftande kramar, Ludde
6 kommentarer:
Häftigt med hundcafé.
Det skulle vi också vilja gå på.
Så vi förstår precis varför du vill dit igen.
Vov från grabbarna boys!
Kanske den där Lydility-kursen kan få sån stil på mej så att jag också kan gå på kafé?
Fast lika stor och lugn som du, DET blir jag nog aldrig. Tror jag inte i alla fall. Men man kan ju aldrig veta säkert, eller hur? :)
Jag skulle inte kunna uppföra mig på hundcafé, Jag vill bara hälsa hela tiden och inte sitta så still, fast kanske en leverkaka skulle få pli på mig.
Glömde ni att hälsa på oss? : )
Du är det mest världsvana vi vet. Tänk hundcafé
pussar
Hundcaféet i Eskilstuna är alltid stängt när matte kommer ihåg att det finns. Men jag undrar om jag skulle vara stilla, vill ju hälsa på alla.
Skicka en kommentar