torsdag 12 januari 2012

Nästan normalt

Livet börjar återgå till det normala nu.
En promenad i svampskogen utan koppel kändes skönt efter två veckor där jag var tvungen att ha Bosse kopplad när vi gick ut. Man vet ju inte vart han hade kunnat ta vägen. Han är ju en bra bit över åttio, så det är ju inte säkert att han skulle hittat hem på egen hand.
Det är i alla fall skönt att flocken är samlad... Skogskramar, Ludde!

8 kommentarer:

Rudi sa...

Oj, jag tycker att dina panschisar ser lite brända ut. Dom har alltså inte varit på Island i två veckor?

Stella o Doris sa...

Vad skönt att ni är tillbaka, vi har saknat er, ni ser ut att må gott alla 3!!

Kramar från Borås!

Eva sa...

Visst är det JOBBIGT när man måste ha sina människor i koppel jämt?! Skulle aldrig våga låta min matte gå lös!
PUSS!
Assar
som lyckönskar till det där "som vanligt"! Så ska det vara!

Emma o Malte sa...

Tur att du är så bäst på att vakta Bosse! Tänk OM han hade gått vilse om han inte varit kopplat, hemska tanke!!!
Visst är det skönt när hela flocken är samlad?!
Kramis

Grabbarna boys sa...

Ibland är de där kopplena allt bra o ha....fast vi fördrar att vara utan dem.
Härligt att se er igen!!
Vov o kram!

Kasper sa...

Skönt för dig att allt är tillbaks i vardagen igen. Och att din husse och matte verkar kunna ta vara på sig lite bättre än Bosse, så att du slipper använda kopplet på någon! Som bonus får du ju själv lite större frihet också.
Ser att du är ute utan sko - grattis till din läkta tass! :)

Gizmo sa...

Så kul att matte o husse är tillbaka så du kan få hjälp med bloggandet.
Det ser ut som om matte o husse haft det bra och vilken tur att du hade Bosse.

Hillman sa...

Javisst, du har haft koppel på Bosse, det är nog bäst det. Fast jag tycker inte du har så mycket att klaga på, för jag får alltid lov att ha kärringen i koppel, när vi går på promenix så hon inte villar iväg, hihi.

Taxpussar.