Sista chansen

Igår var det tydligen sista sommardagen enligt SMHI men dagen började riktigt bra ändå.

Jag fick använda min franska påse på morgonrundan! Vilken lyx!

Frukosten var ungefär som vanligt men sen gick hussen och jag iväg till vårt centrum.

Där tog vi bussen för det var sista chansen att använda åkremsan som blir ogiltig efter sista augusti och det fanns två klipp kvar vilket är precis vad som behövdes för att åka till Uttrans station. Därifrån promenerade vi utmed sjön till torpet (det heter egentligen Uttersvret) för vi skulle köra hem båten.

Efter att ha öst båten och satt på motorn vinkade vi adjö till torpet!

Vi hade en tyst och skön resa hem och sen lastade husse båten på en vagn efter bilen så nu står den på min gräsmatta och väntar på att bli tvättad och övertäckt för vintern.

Jag hade lovat matte att hjälpa henne med potatisen.

Är det nåt jag kan så är det att gräva!

Jag undrar ibland hur dom skulle klara sig utan mig... Lätt jordiga kramar, Ludde!

Regnsäkert

Jag måste ändå säga att vi har varit ganska flitiga på sista tiden.
Husse har spikat takbrädor och matte har varit hantlangare och arbetsledare på samma gång.

Man kan faktiskt säga att hon varit skyddsombud också och sett till att taggbuskarna inte stuckit hål på husse.

Idag var det äntligen dags att lägga tjärpapp på taket.

Det var ett under att han inte trillade ned.

Matte bistod med plåster när det behövdes.

När hela taket var täckt kunde jag koppla av från byggnadskontrollörsjobbet ett tag på gräsmattan.

Därifrån kunde jag se mattes fina solrosor som heter Teddy. Björnkramar, Ludde!  

Matte och jag

Nu har husse hållit på och snickrat på min hundkoja i flera dagar.

Jag har tagit med mig matte ut på promenad istället.
Hoppas han hinner få på tak innan det börjar regna... Oroliga kramar, Ludde

Nu är det klippt

Dom stora bruna sniglarna har ätit upp nästan alla våra pumpor efter bara några dagar.

Nu har matte satt en plastback runt den enda som klarat sig

så nu hoppas vi att den ska få leva fram till halloween.

En liten hoppa såg jag när jag var ute och plockade frön.

Han lever verkligen på hoppet!

När matte tar fram saxen försvinner mina ben!

Dom är inte gjorda för att klippas! Pälslösa kramar, Ludde!

Skorstensjobb

I tisdags kom det ett par jobbargubbar och hälsade på mig. Dom skulle se till att våra skorstenar blev täta och fina.

Det var Kakelugnsmakaren Reidar och hans son Martin som hade med en massa konstiga grejer.

Martin släppte ned en uppblåsbar säck i skorstenen och ett rep som hängde under fick Reidar tag i genom sotluckan i skorstenen och drog ut.

Sen blandade Reidar till en massa smet med en stor visp.

Han klättrade upp med de tunga hinkarna till Martin som var kvar uppe på taket.

Där hällde dom ned smeten i skorsten och vevade upp den uppblåsta säcken så att smeten spreds ut i hela skorstenspipan.

Jag fick inte gå upp på taket men husse sa att man såg min blivande hundkoja med presenning över takstolarna riktigt bra där uppifrån. (I alla fall om man klickar på bilden)

Min Bosse kom och åt middag hos mig igår.

Matte hade bakat en rabarbermarängpaj men först åt vi kyckling med couscous och limesås.

Sen åt dom pajen med jordgubbssås till och jag fick torkad blodpudding som jag gillade mycket bättre. Lätt kylslagna kramar, Ludde!

Lite morgonsol

Jag äter ju inte så mycket till frukost längre. Det blir mest lite pålägg vid bordet när mina människor äter och det är mest för sällskaps skull jag sitter med vid kortsidan. Jag behöver ju inte nån stol för att nå upp precis. I morse blev det ett par skivor Gustafskorv och lite Goudaost. Jag tycker att det räcker med att äta middag och då äter jag en ordentlig portion. Kanske inte allt, för jag brukar ofta spara lite till efter sista rundan.

Det var skönt att ligga och värma sig i solen en stund efter frukosten för nu har det blivit lite kyligare på morgnarna. Varma kramar, Ludde! 

Dagis

I morgon ska  Lilla Axel börja skolas in på dagis.

Jag skulle också vilja gå på dagis för dom verkar ha så skoj när dom är ute och promenerar tillsammans.

Fast det är rätt så bra hemma också när matte torkar blodpudding...

...eller när jag får gå och bada själv! (Mina människor orkar inte alltid gå med ner till badet utan stannar uppe på vägen.)

Fast jag kommer förstås när jag badat klart!

Matte gillar inte att sniglarna försöker ta hennes pumpor så hon provar med att bura in dom. Pumporna alltså.

Jag tycker det är lite fräckt att jag ska behöva göra konster på fredagarna!

Det är väl enklare att bara servera mitt öra på ett fat.

När jag tuggat i mig det brukar jag sova fram till middagen.

I övrigt väntar jag bara på att Arlo ska bli så stor att han kan börja blogga. Hans matte tar så fina bilder... Längtansfulla kramar, Ludde! 

FIskedags

I fredags åkte vi till torpet för att fiska kräftor.

Människorna fick lägga i mjärdarna klockan fem.

Lite senare på kvällen var Coco och hennes kompis Timo ute och vittjade de som låg långt bort i sjön.

De vid bryggan behövdes ingen båt för.

Coco är en riktig storfiskare!

Jag håller mig långt bort från de läskiga klorna.

På lördagsmorgonen sköljde vi dem några gånger i friskt vatten.

Sen kokade husse kräftorna med salt och dill och nu står dom och drar i kylen till på tisdag då vi ska ha kräftskiva.

Idag var jag och hälsade på Softie en stund på långpromenaden.

Hon blir alltid lika glad när jag kommer och hälsar på.

Det bästa var att det blev flera kycklingvingar över som inte behövdes som bete så jag har fått dom som extragodis... Storfiskekramar, Ludde!

Mera lera

Egentligen är det ju inte MERA lera. Det råkar bara vara så att jag har kommit på vart all min lera tagit vägen! Det är den som husse har blandat med sand och mull och lagt uppe bakom muren vi har byggt.

Nu kan jag ju ligga i skuggan och gotta mig riktigt ordentligt i leran.

Det är faktiskt ett mycket bättre ställe att ha leran på än i högen!

Då ser jag när kompisarna kommer förbi och vill prata lite vid staketet.

Så här långt kom vi innan regnet satte stopp för vidare byggnation. Leriga kramar, Ludde!