Härom dagen åkte matte och husse iväg hem till Kungen. Inte för att hälsa på honom, utan för att göra en spökvandring på Drottningholms Slottsteater, ett stenkast från där kungen bor.
Det var nog tur att jag inte var med, för då hade den här göken nog inte haft en enda fjäder kvar när jag varit färdig med honom.
Däremot hade jag gärna tagit de här benknotorna som belöning.
Spökena de hittade såg däremot inte så värst farliga ut.
Några simturer är det inte tal om längre. Jag kliver bara i för att dricka numera... Fuktiga kramar, Ludde!
Ja ja, jag vet! Det VAR länge sedan! Husse har hållit på att tömma ett hus och garage och det har tagit på krafterna.
Dessemellan har han kopplat av med att klyva ved som räcker för hela vintern och att tapetsera trappen inne med matte.
I somras fick jag veta att taxen Milton som slutade blogga för länge sedan fyllt 12 år och mår bra. Sånt värmer för jag hade trott att han kanske gått över regnbågsbron! (Husse snodde bilden från hans blogg, men han har en snäll matte så hon klagar förhoppningvis inte.)
Matte har tagit in alla blommorna och många började blomma som aldrig förr.
Vi har tagit en vända i svampskogen och då hittade jag ett finfint tuggben.
Matte tycker att det är trångt i köket ibland, men jag vill ju bara vara sällskaplig.
Jag svälter nästan ihjäl nu på morgnarna, för innan jag får min frukost måste jag avfröas.
Min Karin fyllde 90 år häromdagen så då firade vi henne med en smarrig lunch i Berg som husses bror och svägerska hade gjort i ordning. Världens godaste griskind med svamp och en massa annat fick vi.
Husse ville inte köra bil hem i flera timmar efter lunchen så vi stannade över natten på Sundsmåla Landsbygdshotell.
Vårt rum låg på läktaren i ridhuset och där kunde jag hålla koll på hästarna som tränade.
Lagom till halloween fick jag ett nytt lyshalsband.
Jag tycker att det är ganska läskigt med alla monster som är ute och tigger godis - för att inte tala om min människobror som var med.
Det börjar bli lite kallt att dricka vatten nu, men det är ingen is i alla fall... Sällsynta hälsningar, Ludde!
Husse blir så trött när han kör långt med bilen så nu åker vi inte längre än ca tjugo mil om dagen.
Den här gången åkte vi på småvägar till Avesta där vi bokat ett stort rum på stadshotellet.
Det fanns gott om grönområden och gamla fabriksbyggnader att gå och nosa på men någon restaurang som välkomnade hundar hittade vi inte så vi köpte pizza som vi fick äta i frukostmatsalen.
På hemvägen åt vi lunch hos en som hade både katter och höns som jag kunde hälsa på. DET var spännande! Utflyktskramar, Ludde!
Den här sommaren har inte bjudit på några stora överraskningar.
Ibland har jag övat på att träffa katter.
En dag åkte vi och firade Max födelsedag vid Oxelösund och där hade nå´n strött salt i vattnet. Bläh!
På fredagarna har det oftast vankats oxöron.
Några gånger har vi ätit på Delibutiken och träffat Öman.
Min stora kompis Soya går ofta förbi vårt hus på sina promenader.
I Mariestad hade de rullat ut röda mattan när de hörde att jag skulle bo där några dagar.
Det finns nog inget som går upp mot hotellfrukost.
I den stora parken fanns en fontän med klart friskt vatten.
En onsdag hemma när Bosse, Coco, Max, Sara och Anders skulle komma och äta kräftor blev det strömavbrott så vi väntade länge på att strömmen skulle komma tillbaks.
Kräftorna skulle ju vara kalla, men korv och köttbullar fick matte steka på vedspisen.
Tur att Janson fick plats i ugnen. Det har sina fördelar att bo i ett riktigt gammalt hus... Sommarhälsningar Ludde!
Igår skulle husse åka till Björnlunda och eftersom det är nästan där Kasper bor kollade han om det möjligtvis var någon hemma om vi skulle komma förbi och hälsa på.
Visst var dom hemma, och hans matte kokade soppa på en spik som människorna åt till lunch medan Kasper och jag ivrigt väntade på att få gå till stranden och bada.
Snart gick vi ned till hans sjö...
...och där fick vi ha stranden helt för oss själva.
Det blev både plask och skvätt.
Varmt och skönt var det i vattnet.
Jag håller mig helst på det grunda.
Kasper har sitt eget speciella sätt och torka sig på.
Det här var verkligen en riktig lyckodag!
Jag orkar jiu inte rejsa på samma sätt som förr så jag föreslog att vi skulle gå hem och fika.
Kasper torkade sig lite till för säkerhets skull innan vi gick.
På Kaspers altan träffade jag äntligen Filip.
Jag tyckte att det var lite läskigt men Kasper lovade att Filip är snäll.
Tack snälla Kaspermatten för att vi fick komma och nästanrejsa med så kort varsel! Matte och husse tackar också för en härlig dag i sörmlandsskogarna!