A & O

Idag hämtade vi Lilla O och Lilla A på deras dagis och sen passade jag dom i en timme tills deras mamma kom hem.

Först skulle dom hälsa på alla kramdjur och hoppa i mattes och husses sängar och Axel hoppade lite försiktigt i mitten.

Olivia hoppade både högst och längst!

Sen skulle dom hoppa i min säng också men då sa jag stopp!

Då övergick dom till att leka jaga hund!

Det var rent livsfarligt!

Matte hade gjort pinnsmörgåsar om dom var hungriga.

Jag passade på att öva Axel i att mata hungrig sällskapshund!

Ibland känns en timme väldigt lång... Leverpastejsdoftande kramar, Ludde!

Lite varmare

Idag fick jag ha på mig vinterrocken när vi gick i svampskogen. Det kändes betydligt skönare men jag borde nog haft skor på tassarna också för husse fick rensa bort is mellan trampdynorna flera gånger.

Man blir i alla fall ganska varm av att springa med pinnar...

...men det var inte lätt att ta sig upp på snöiga stenar precis... Snöiga kramar, Ludde!

Kallt om svansen

Jag får nog be hussen ta fram min vinterrock för idag blev det riktig ishavsvinter här hemma.

Snön på marken gillar jag fast den fastnar i mustascherna...

...men när det blåser småspik på kvällsrundan är det nästan så man tappar svansen... Svansviftande kramar, Ludde!

På krokiga vägen

Husse och jag åkte iväg själva idag. Det var nog flera år sedan jag gick på krokiga vägen så nu tyckte jag det var dags.

Senast växte det högt gräs på bägge sidorna av vägen.

Efter ett tag fyndade jag en perfekt liten skalle.

Fantastiskt vällagrad och tuggvänlig var den.

Efter en timme var vi framme vid slutet av vägen så jag poserade för lite godis innan vi gick hemåt samma väg.

Husse tyckte jag såg ut som en vildgris när jag bar med mig skallen.

Det blev nästan alldeles mörkt innan vi kommit tillbaks till bilen... Skalliga kramar, Ludde!

En pinne och en sten

Idag var det så fint väder så vi åkte till svampskogen hela flocken.

Jag hittade en saftig pinne.

En sån där som man kan springa riktigt fort med.

Jag bad husse filma när jag sprang med pinnen men han sa att det gick alldeles för fort men jag kunde få godis på en sten istället.

Så då la matte en godis på stenen... Stentuffa kramar, Ludde!

Lugnt

Nu har äntligen lugnet lagt sig över grannskapet. Regnet har väl fått en och annan att hålla sig inne men med lite tur hinner man gå ut mellan skurarna.

Har varit på hästvägen och praktiserat lite funny walking.

Husse försökte få mig att posera på en sten men jag tyckte det var dags att visa min egen vilja... Stenhårda kramar, Ludde!

Nyårsmat med bruksanvisning

Ni undrar väl varför jag hade lånat husses slips på nyårsaftonen. Jo, det började med att vi åkte in till Melanders Fisk för att hämta vår nästan färdiga nyårsmiddag som husse beställt så matte skulle slippa laga mat hela dagen.

Medan husse hämtade kassen träffade jag tio hundar som var ute på morgonpromenad.

Vi kollade att allt var med när vi kom hem och läste bruksanvisningen till maten. Sen fikade vi och åkte till svampskogen där det var alldeles fritt från raketer.

När vi kom hem dukade matte fint så jag frågade husse om jag fick låna en slips.

Matte och husse hade ju klätt upp sig för att det var nyårsafton och jag ville ju inte vara sämre.

Dom började med att provsmaka bubblet och jag som inte dricker sånt fick en portion hönslever istället. (Om ni undrar varför ljuslågorna ser ut som dom gör så blir det så när hussen ska hinna till stolen och se naturlig ut efter att han tryckt på kameraknappen.)

Mums - nästan som på Grythyttan!

Nyårscocktailen var färdig och behövde bara en klick vinaigrette på.

Den färska hummern var bara att dela och knäckte klorna på samt lägga upp tillbehören på tallriken.

Mina människor drack ett sydafrikanskt mousserande vin som passade bra till alla rätterna.

Den hummerfärserade sjötungan och örtduchessen (potatistopparna) hade fått stå i ugnen i 25 minuter innan dom hällde den värmda hummersåsen över fisken.

Vaniljbavaroisen med chokladcréme var helt klar att servera tillsammans med en söt bordeaux.

Själv nöjde jag mig med ett oxöra framför teven som efterrätt medan vi tittade på cirkushundar. Husse och jag gick runt kvarteret i god tid före tolvslaget och sen satt vi på övre verandan och tittade på raketerna när klockan slog nytt år. Nja, jag såg ju inte så mycket, för man ser lite dåligt där jag låg under mattes skrivbord, men jag HÖRDE dom i alla fall.
På det hela taget blev det en mycket bra nyårsafton och gladast blev jag nog över att min franska bloggkompis Edith vill börja blogga igen... Nyårskramar, Ludde!