onsdag 15 juli 2020

Ett sista inlägg

Ludde fyllde 12 år den 30 juni 2020 och verkade förhållandevis pigg för sin ålder.

Veckan efter blev han hastigt sämre. Han fick inte riktigt bakbenen att fungera ordentligt och ville ogärna ligga ned och vila. Tisdagen 7 juli somnade han in på Tumba Veterinärklinik i sällskap av matte och husse.

Vi tackar för alla dessa år tillsammans med en underbar hund som lärt oss så mycket. Dessutom vill matte och husse tacka alla bloggvänner som följt oss genom åren och förnöjt oss med sina egna bloggar.

6 kommentarer:

Marianne Irevång sa...

Vi är så ledsna men Ludde hade det bästa i livet två fina Matte och Husse och fick alltid vara med och kärlek, Milton blir 15 år i Augusti så han lever nu på lånad tid . All kärlek till Er fina hundmänniskor Taxen Milton Marianne och Robban ❤️💕



Parisercollie sa...

Jag är så ledsen för er skull att Ludde har lämnat er. Men man får försöka tänka på alla roliga och mysiga dagar man haft tillsammans. Men jag vet, det är svårt. Vår Goldenflicka Hilda somnade in för drygt 2 år sedan och då blev det verkligen tomt både för oss och för Edith. Edith fyllde 12 år den 20 maj och hon är still going strong, men man får ta en dag i taget. Hälsningar från Monica och Edith

Berit Elisabet sa...

Åh – av en händelse råkade jag titta in på Kasperian och såg att Luddes blogg var uppdaterad.
Fina, fina Ludde med de fantastiska benen – förstår att han lämnar ett jättetomrum efter sig. Tråkigt att vi inte kunnat ses de senaste åren. Kasper fyllde 15 år i slutet av maj, han lever fortfarande men som jag tror inte särskilt länge till. Han och jag åldras tillsammans nu, båda ser vi dåligt och båda liksom struttar vi fram på de allt kortare promenaderna. Kasper har totalt slutat skälla! Och han vill inte bada eller ens rulla!! Han vägrar sin dietmat, även den sort som förut var rena godiset. Så nu får han mer vanlig mat – tror inte han hinner utveckla nya oxalatstenar innan det av andra skäl är dags för honom att lämna mig och Myse, och kanske göra Ludde sällskap någonstans. Jag tar en dag i sänder, och har numret till en veterinär vi känner inlagt i min telefon. Han kommer hem till oss, när det är dags.
Pelle och Gunilla – det gör ont när våra fyrbenta vänner lämnar oss. Väldigt ont. Men så fantastiskt ändå att vi faktiskt fått ha dem och kunnat ge dem goda liv så länge de orkade finnas till.

Arlo sa...

Finaste Ludde om jag följt under alla år! Vilket roligt och bra liv han fick hos er med mycket och god mat, spännande resor och härliga promenader. Jag fick ju faktiskt äran att träffa honom IRL en gång, även om jag var bedövad av sorgen efter Rudi just då och inte orkade engagera mig i fina Ludde. Nu är det ni som har sorg, men jag hoppas ni får en del tröst i att Ludde fick ett långt och bra liv! Kram!// BMW

Ludde Svartnos sa...

Styrkekramar och nospussar från min Ludde och mig!
Det blir så väldigt, väldigt tomt och tyst när våra fyrbenta vänner lämnar oss!
Stora fina Ludde hade ett fantastiskt liv med resor, hotell och fina restauranger mellan varven av promenader och umgänge med familjen!
/Mari

Lillian www.sognafaret.no sa...

Uff så leit, litt tilfeldig at jeg sjekket ut gamle blogger som ikke har vært oppdatert på lenge for å se om det var kommet noe nytt. Her var det nytt, men ikke slikt nytt jeg ville lese. Hvil i fred.