12 timmar sedan
lördag 15 mars 2014
Frolicjakt
Vi har varit på Frolicjakt i svampskogen men det är inte lätt att komma åt alla när man väl hittat dom.
Inte ens när jag stod på stenen lyckades jag nå den här men det gick bättre när jag stod på marken.
Det är verkligen tur att jag har långa ben.
Ibland lyckas jag leta upp riktigt naturliga godbitar men jag får inte alltid ta med dom hem.
Dom tycker att jag kan gräva upp dom jag har gömt hemma istället... Beniga kramar, Ludde!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Näää, det är likadant för mig! Gottisgrejer man hittar själv får man aldrig i livet behålla! Suck!// Arlo
Den där skogen är inget för mig, ser jag. Jag skulle ALDRIG nå upp till frolicarna där.
Jag tycker att dom borde vara TACCKSAMMA när vi hittar vårt eget godis i skogen. Skulle ju spara märgbenspengar, menar jag. Men icke - dom är inte så väldigt smarta, våra tvåbenta.
Kasper
Men de där Frolicarna satt ju fuskigt högt alltså!
Egenhittat ja..... Förstår fortfarande inte varför jag blir av med alla smaskiga näsdukar :(
Assar
Så skönt att toffeln kommit tillbaka..........
Det där såg riktigt smaskigt ut!! Kramis
Man kan ju nästan tro att jag varit i din skog och ätit upp alla frolic på markplan ;) Vilken tur att du är så lång att du når dom :D
Jag åt en död näbbmus en gång men det uppskattades inte alls av matte ;)
Visst är det konstigt att man inte får behålla såna där riktiga gobitar som man hittar i skogen. Då börjar matten hojta som bara den.
Även här har dagen givit Frolic till hundarna.
Det finns nästan inget dom inte skulle göra för att få dom godbitarna.
Om nu matte och husse äntligen ska flytta så hoppas jag att vi flyttar till ett ställe där det finns en skog
med Frolic. Nu bor vi vid Sveriges sydligaste skog, men inte en Frolic har jag hittat där.
Puss från Melody
Skicka en kommentar