Det känns som om alla dagar upprepar sig på något vis.
Efter fikat hoppade jag in i min bil och sa åt hussen att köra mig till samma gamla skog idag också.
Det kändes att det varit andra hundar här men de var inte kvar längre.
Precis nere vid sjön där vi brukar vända ser skogen nästan lika trasig ut som hemma hos Arlo. Han är stor pojke idag och har lyft på benet. Grattis!
Undrar om han har någon bäck att dricka ur? Samma kramar, Ludde!
PS Sigge! Nu har Hästens År börjat, så akta dig! DS
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Alltså, jag lyfte på benet två gånger idag, det fick räcka. Man vill ju inte riskera en sträckning första dan. // Arlo
Ser risigt ut där i skogen - kanske du ska fråga Sigge hur man städar upp i en skog.
Konstigt det där med dagar som liksom upprepar sig. FATTAR dom inte att dom är nya varje dag?? - Jag undrar också...
Kasper
Tja, luddiga kompis, dagarna är sig ofta lika. Det är det som känns så tryggt, fast ibland lite enahanda.
Oldmolly det är matte det, hon "lånade" mitt alias av misstag ;-)
Mutter, mutter, mutter.
Varför har du så lite lappmögel??????
Och dessutom vatten?? Shit vad orättvist livet är, här är det typ 50 cm äckel nu. Finns nästan inga skogar att åka till heller. Oframkomliga stigar eller oplogade vägar
Men visst är det lite mysigt också? Det där med att dagar kan vara ganska lika varandra?
Hemvant och tryggt och ganska vilsamt ibland tycker vi här :)
Skicka en kommentar