Det är alltid kul att träffa bekanta när man är ute och går. I morse träffade jag Filip som var ute med sin matte. Han får för det mesta gå kopplad, för när han ser nåt vilt sätter han iväg efter på direkten.
Han undrade om vi skulle skriva ett meddelande tillsammans på granhäcken vid hörnet.
Vilken bra idé sa jag och började skriva.
Sen fortsatte han med sin del av berättelsen.
Jag avslutade det hela med min signatur innan vi fortsatte våra morgonpromenader åt varsitt håll... Fredagskramar, Ludde!
10 timmar sedan
5 kommentarer:
Jag skulle gärna vilja läsa din och Filips berättelse. Colliekramar
Hoppsar att ni berätta en braig historia så voffsingarna som kommer och läser kan skratta lite, hihi.
Russelpussar.
Han ser ju nästan ut som min brud Ronja!
Vilket jobb med den där bilen i inlägget under!
Va va va - kan hundar OCKSÅ heta Filip??!! Trodde det var ett kattnamn... ;)
En bra skrivarkompis verkar han i alla fall vara. Trots kattnamnet... :D
Teamwork är bra...
/smulan
Skicka en kommentar