skip to main |
skip to sidebar
Ludde fyllde 12 år den 30 juni 2020 och verkade förhållandevis pigg för sin ålder.
Veckan efter blev han hastigt sämre. Han fick inte riktigt bakbenen att fungera ordentligt och ville ogärna ligga ned och vila. Tisdagen 7 juli somnade han in på Tumba Veterinärklinik i sällskap av matte och husse.
Vi tackar för alla dessa år tillsammans med en underbar hund som lärt oss så mycket. Dessutom vill matte och husse tacka alla bloggvänner som följt oss genom åren och förnöjt oss med sina egna bloggar.
Det är väl lika bra att köra en årskrönika när jag nu äntligen fått hussen att sätta sig vid datorn.
Vintern kom så jag fick pälsa på mig ordentligt när vi gick ut.
Gick vi till Delibutiken och åt middag följde jag ju alltid med.
Tiden gick och i mitten på mars kunde vi fika ute.
Rätt va det va så åkte pälsen av i köket.
I maj kom min människobror Anders ut med sin nya (35 år gamla) bil för att meka med den så den skulle klara besiktningen.
I juni fyllde jag 10 år och det firade vi ordentligt.
Jag tycker faktiskt att tårtorna verkar krympa med åren...
När matte rensade ogräs i trädgården hjälpte jag naturligtvis till.
Var det för varmt såg husse till att jag inte smällde av...
...men var det lagom varmt kunde vi sitta i tältet.
I september åkte vi på Aptitrundan och sov över på Runnvikens Pensionat. Ett mycket trevligt ställe så det fick bli "årets semesterresa".
Nu är det snart jul och isen har börjat lägga sig på min sjö.
Lika bra att jag avslutar med att önska en God Jul och ett Gott Nytt År, för jag tror inte att hussen kommer att skriva något mer här i år!
Varmaste julkramar, Ludde!
Vi har fått en rondellfågel här hemma.
Den sitter på en pinne mitt i rondellen och föreställer en paradisfågel.
Såna som Sten Bergman ”upptäckte” när husse var ung.
De flesta hundägare plockar upp efter oss som man ska.
Däremot kommer kommunen inte alltid ihåg att tömma papperskorgarna... Skräpiga kramar, Ludde!
Härom dagen åkte matte och husse iväg hem till Kungen. Inte för att hälsa på honom, utan för att göra en spökvandring på Drottningholms Slottsteater, ett stenkast från där kungen bor.
Det var nog tur att jag inte var med, för då hade den här göken nog inte haft en enda fjäder kvar när jag varit färdig med honom.
Däremot hade jag gärna tagit de här benknotorna som belöning.
Spökena de hittade såg däremot inte så värst farliga ut.
Några simturer är det inte tal om längre. Jag kliver bara i för att dricka numera... Fuktiga kramar, Ludde!
Ja ja, jag vet! Det VAR länge sedan!
Husse har hållit på att tömma ett hus och garage och det har tagit på krafterna.
Dessemellan har han kopplat av med att klyva ved som räcker för hela vintern och att tapetsera trappen inne med matte.
I somras fick jag veta att taxen Milton som slutade blogga för länge sedan fyllt 12 år och mår bra. Sånt värmer för jag hade trott att han kanske gått över regnbågsbron! (Husse snodde bilden från hans blogg, men han har en snäll matte så hon klagar förhoppningvis inte.)
Matte har tagit in alla blommorna och många började blomma som aldrig förr.
Vi har tagit en vända i svampskogen och då hittade jag ett finfint tuggben.
Matte tycker att det är trångt i köket ibland, men jag vill ju bara vara sällskaplig.
Jag svälter nästan ihjäl nu på morgnarna, för innan jag får min frukost måste jag avfröas.
Min Karin fyllde 90 år häromdagen så då firade vi henne med en smarrig lunch i Berg som husses bror och svägerska hade gjort i ordning. Världens godaste griskind med svamp och en massa annat fick vi.
Husse ville inte köra bil hem i flera timmar efter lunchen så vi stannade över natten på Sundsmåla Landsbygdshotell.
Vårt rum låg på läktaren i ridhuset och där kunde jag hålla koll på hästarna som tränade.
Lagom till halloween fick jag ett nytt lyshalsband.
Jag tycker att det är ganska läskigt med alla monster som är ute och tigger godis - för att inte tala om min människobror som var med.
Det börjar bli lite kallt att dricka vatten nu, men det är ingen is i alla fall... Sällsynta hälsningar, Ludde!
Husse blir så trött när han kör långt med bilen så nu åker vi inte längre än ca tjugo mil om dagen.
Den här gången åkte vi på småvägar till Avesta där vi bokat ett stort rum på stadshotellet.
Det fanns gott om grönområden och gamla fabriksbyggnader att gå och nosa på men någon restaurang som välkomnade hundar hittade vi inte så vi köpte pizza som vi fick äta i frukostmatsalen.
På hemvägen åt vi lunch hos en som hade både katter och höns som jag kunde hälsa på. DET var spännande! Utflyktskramar, Ludde!
Den här sommaren har inte bjudit på några stora överraskningar.
Ibland har jag övat på att träffa katter.
En dag åkte vi och firade Max födelsedag vid Oxelösund och där hade nå´n strött salt i vattnet. Bläh!
På fredagarna har det oftast vankats oxöron.
Några gånger har vi ätit på Delibutiken och träffat Öman.
Min stora kompis Soya går ofta förbi vårt hus på sina promenader.
I Mariestad hade de rullat ut röda mattan när de hörde att jag skulle bo där några dagar.
Det finns nog inget som går upp mot hotellfrukost.
I den stora parken fanns en fontän med klart friskt vatten.
En onsdag hemma när Bosse, Coco, Max, Sara och Anders skulle komma och äta kräftor blev det strömavbrott så vi väntade länge på att strömmen skulle komma tillbaks.
Kräftorna skulle ju vara kalla, men korv och köttbullar fick matte steka på vedspisen.
Tur att Janson fick plats i ugnen. Det har sina fördelar att bo i ett riktigt gammalt hus... Sommarhälsningar Ludde!
